kansasfamiljen

Ja, så sitter vi nu hemma vid köksbordet igen. Så skönt det är. Vi tittar ut över vattnet och snön och njuter.

Huset är såklart smått kaosartat med kartonger, väskor och prylar överallt. Inget annat att vänta. Antonia leker hemtamt bland sina saker och Valter knallar på som om allt är som vanligt. C skall nu vara föräldraledig fram till maj och jag börjar jobba efter nyåret.

Detta blir det sista inlägget på den här bloggen. Jag vill tacka alla er som läst att ni velat följa med på vår resa, det är roligt för oss att ni vet lite vad vi gjort. Det var har varit en unik och härlig tid i våra liv de här månaderna. Vi kommer alltid att se tillbaka på dem med glädje. Vi är så tacksamma för alla som låtit oss få bli en del av deras liv även då de visste att vi snart skulle åka tillbaka till Sverige igen. Vi hoppas att vi kan göra detsamma för någon annan i behov av vänskap som kommer  i vår väg.

Vi önskar er så småningom en fridfull jul och ett gott nytt år.

Kram från hela familjen men som alltid med Veronica vid tangenterna.

Lika bra att försöka få barnen kulturellt intresserade från början. Vi la några timmar på ett klart besöksvärt museum, helt ok att göra det en kylig dag när man ändå ville vara inomhus. Valter var inte alls tyst när vi såg ”Skriet”, han snarare illustrerade den med sin röst…

Vi passade på att fika minst en gång om dagen.  Minst. Antonia går i sin mors fotspår och väljer gärna en croissant.

Det var rätt skönt att lämna stora staden och åka hem till Norrköping sen.

”For security reasons, children under 5 years of age are not permitted on tour.” Så står det om att besöka FN. Jag kan ibland förstå att både Valter och Antonia klassas som säkerhetsrisk. Vid säkerhetskontrollen kastade sig dock Valter i famnen på killen vid stålbågen. Det tillhör nog inte vanligheterna på hans arbetsdag. Han blev glad i alla fall.

Man får gå in i den väldigt stora foajén där det finns flera utställningar. Bra att få lite perspektiv i sitt turistande. Vi kunde konstatera att vi inte ens känner till namnen på alla länder som nämndes. Hade ännu mindre aning om var de låg. Alla generalsekreterare fanns avporträtterade, vävda och som gåva av Iran. Väldigt fint hantverk.

Crysler building är väldigt snyggt utifrån men entrén är också magnifik och pampig. Massor av sten och målningar incementerat i taket.

Stor del av dagen tillbringades i Little Italy och Chinatown. Så kul med alla skumma saker man tydligen kan äta. Kändes inte det minsta turistiskt heller vilket var skönt. Matsedlarna var enbart på kinesiska vilket säkert är ett effektivt sätt att hålla lusiga turister borta.

I ett varuhus med allt mellan himmel och jord (läs grillad kyckling, till alla möjliga prylar) så fick Antonia välja något. Det blev konstigt nog från den här hyllan.

Nu skall det bli skönt att snart komma hem även om dagarna här är riktigt roliga. Om du någon gång får möjlighet att åka till NY så åk kring juletid!

Dagen började på minnesplatsen av 9/11. Stillsamt, ledsamt, vackert och byggoljud på en gång. Hela minnesplatsen förutom ett museum är klar men utanför byggs det hej vilt. Namnen på alla 2977 som dog fanns ingraverade längs de två minnesdammarna.

Så här ser det ut runt minnesplatsen. Vissa av de nya hus som det håller på att byggas på runt om kommer bli jättesnygga. Det är en skog av byggkranar.

För några dagar sedan stötte vi ihop men en svensk kvinna i en lekpark. Hon är operasångerska (svensk som man är frågade jag inte vad hon hette) och hade flyttat till NY för att jobba. Nu med ett barn så hoppades hon kunna påverka sin man att flytta till Sverige. De bodde i en etta och hade inte råd med barnomsorg. Det har man inte på Manhattan sa hon. Låter som ett jobbigt liv. Jag uppskattar om möjligt ännu mer vårt hus i Norrköping efter de här dagarna när man ser hur trångt många har det. Förresten, här kommer en bild på vår lutande golv, så att ingen tror att jag överdrev om lutningen. (Tröskeln mellan sovrum och resten. Kolla klossen som rätar upp fotändan av sängen också!)

På Macy´s var det underbart överdådigt julpyntat. De säger sig vara världen största varuhus. På den här avdelningen med minst 100 överhängda 4-metersgranar var det en kund som bad en anställd att hämta en dekoration i toppen på en gran med hjälp av en stege. Jag hade som anställd i det läget väsande bett kunden välja någon av övriga dekorationer och inte julfriden hade varit väldigt stark just då. Det var i alla fall väldigt fint. De hade också ”Santaland” där barnen kunde fotas med tomten i hans stol. Valter nappade men inte Antonia.

Vissa saker gör vi ju lite light-version av. Som Empire State building. Sett utifrån, fotat från toppen av Rockefeller Center och besökt en fint entré när vi ändå promenerade förbi. Det var lagom dos för tvåbarnsfamiljen.

På eftermiddagen hängde vi vid en lekpark några timmar i närheten av lustiga smala huset. Det var skönt det med. Framförallt när det är +16 grader och sol.

Men vad kul att så många läser bloggen. Igår var det besöksrekord!!! Gissa om jag blir  nyfiken på vilka ni alla är. Detta är förresten mitt 100 blogginlägg 🙂 Grattis bloggen.

Idag har vi lite mer barnanpassat tempot. Det innebar väldigt lång stund i leksaksaffären FAO Schwarz vilket även vi vuxna tyckte om. Det fanns så mycket roliga saker där. Obegränsat. Det stora pianot var jättekul och eftersom vi kom tidigt kunde vi leka länge där. Det var så kul att vi funderade på att köpa hem ett. Sen såg vi prislappen; 250 000 dollar (1 663 525 kr)!!! Då kom jag på att vi ändå har det lite trångt i väskorna på väg hem.

Det fanns en hel avdelning söta mjukissaker för bebisar. (Jag tänkte på dig syrran, det fanns Beatrix Pottermjukisar också). Så rart. Kan inte låta bli att lägga upp bilden för er andra också.

Sen blev det Apple butiken. Christian var givetvis nöjd. Antonia också.

Efter allt detta somnade Antonia nöjt. Vi passade på att äta på ett av NYs 10 bästa hamburgerställe, nr 1 enligt listan C kollat på. Vi kan väl utan överdrift säga att vi var de enda där med både småbarn och barnvagnar. Trångt, gott och trevligt. Som enda barnfamilj får man positiv särbehandling, något som man inte tackar nej till.

I samma hotell som hamburgerhaket låg hade de i foajén en pepparkakshusutställning. Ingen prestationsångest när man ser de här skapelserna inte. Nedan: Pepparkaks-Lincoln och Pepparkaks-Sfinxen.

På hela familjens önskelista inför dagen stod seriöst fika. Det blev två stycken. Eftermiddagskaffet intogs i Hotel Mariott vid Times Square. Fin utsikt uppåt!

Och nedåt. Efter att man åkt till våning 47. Antonia gillade de runda små hissarna skarpt. (Ok, jag erkänner. Jag också.)

Times Square var mycket roligare än jag tänkt mig, massor av utklädda människor och en skön stämning. Vi stannade länge där också.  Här maken med Batman i bakgrunden. Om ni undrar vad C står och grubblar över så var det att försöka lista ut vad de gjorde reklam för på en skärm. (Rätt svar: Vodka)

Om någon har undrat över hur jag har så mycket tid att blogga nu så beror det på att vår lägenhet är liten och lyhörd. Hela familjen är därför tandborstade, ombytta och nedstoppade i sängarna vid 20.30 🙂 Inte helt fel att ha tid att sitta och småpula med sånt här roligt. Eftersom jag förstår att många läser om våra NY-dagar så är risken att jag fortsätter några dagar till.

Avslutar med ”Dagens Frihetsgudinna” eftersom jag ändå verkar fota ett gäng av dem varje dag. Denna från M&M´s world.

Idag är jag stolt och glad. En bild som jag tagit på Antonia har utvalts att vara med i ”DN:s fotoskola-läsarnas egna bilder” Den kommer strax efter 11 minuter in i bildspelet så man kan ju snabbspola dit om man vill. Kul kul.

Idag har vi sett Frihetsgudinnan. Känns lite speciellt att se en sådan symbol i verkligheten. Tyckte dock inte att den var så vacker och imponerande som folk säger.

Det blev en promenad i Battery park efter promenad längs Broadway. Sen har vi kollat Wall street också. Kul att se en känd börs.

Christian med dollargrin.

Såg dessutom några av de sista ockupanterna på Wall street. Jag trodde de var hemlösa från Sandy… Inte så många ockupanter kvar alltså. I övrigt kan sägas att grannarna under oss inte gillar när Valter bankar med soppslev i rostfritt stål på trägolv runt kl 8 på morgonen. Konstigt. De skulle bara vetat hur vi försökt hålla honom tyst mellan 6.30-8. Då hade de uppskattat bankandet i golvet/taket vid just den tiden.

Ok, här kommer en bild på Valter och den riktiga Frihetsgudinnan också. 🙂

Härlig stad minsann. Fint pyntad också. Lägger bara upp lite bilder så ni ser vad vi är med om.

På toppen av Rockefeller center. 70 våningar. Empire State building i bakgrunden. Såg frihetsgudinnan som en liten prick i fjärran också. Mycket roligare utsiktsplats än väntat. Antonia gillade ”diskorummet” (litet värmerum längst upp) med lampor i fina färger i taket som följde efter en när man gick runt i rummet.

Christian gillade inte helt oväntat den lilla äpplekuben. Skall titta närmare på den en annan dag.

Han gillade Guccikostymen med vita revärer också. Jag tänkte efter den är bilden börja kalla honom ”Mr Liberty” (Herr Frihetsgudinna). Vi passerade och gick in i flera fina affärer längs 5th Avenue. På Tiffany´s fick Antonia ett litet gråtutbrott när hon inte kunde se mig (men satt i vagnen som C körde). Vips var då två trevliga expediter framme och gav henne ett litet fint kuvert med kritor och målarbok. Hon blev jätteglad och vi också. Gladast blev nog de kunder som höll på att handla för fina tusendollarslappar. Finessrikt sätt att inte störa andra kunder 🙂

Isrinken vid Rockefeller Plaza. Perfekt plats att titta på folk på när man själv sitter inomhus med en kopp varm choklad och en kaka.

Julgran. Sätter man 30 000 lampor och en kristallstjärna i toppen på sin egen hemmagran så tindrar det alltså så här fint.

Vi har det bra förresten. Skönt att ha lite mellantid. Lägenheten vi bor i lutar något kolossalt! Skiljer 10 cm bara från huvud- till fotända på sängen. Valter nästan ramlar när han går från köksdelen till soffdelen av rummet och då rör sig promenaden om 1 meter.

Njut av första advent!

Sista dagen, puh! Flyttgubbarna kom redan vid 8 på morgonen och så var karusellen igång. Man kan väl utan överdrift säga att de gjorde ett bra jobb med att få in de flesta av våra prylar på den plats vi hade tillgänglig. Hade nog inte fått plats med 3 tennisbollar till, så tight var det. Skrymmande saker är inte bra kort sagt. Tänk er enkelbarnvagn, dubbelbarnvagn, 3 cyklar, matstol, Barbiehus och alla konstiga former på leksaker som finns… När allt till slut hade fått plats och vi började andas för att det nog skulle gå att få hem sakerna så hittade C en liten oöppnad hallgarderob. Tur att flyttgubbarna inte visade några våldstendenser för i så fall hade detta varit ett utmärkt tillfälle att visa dem på.

Efter lunch skulle jag ta en liten promenad med Valter. Vad märker jag då? Att alla hans jackor och tröjor blivit nedpackade och ivägskickade och att vi bara har långärmade t-shirtar och en tröja till honom. Svag panik just då. Tänkte mig bilden av Antonia i sin dunjacka i NY bredvid en huttrande Valter i t-shirt. Ingen bra bild.

Min kompis Tish förbarmade sig och skänkte utan problem en liten jacka till Valter när hon hörde hur det var fatt. Tur att man har vänner.

Idag bar jag förresten tillbaka vår perfekt tillskurna extra heltäckningsmatta till containern. Ni som följt bloggen vet att det stals därifrån en mörk natt i början av vår vistelse. Den var helt oanvänd. Vem kunde ana att det aldrig regnade här och att ingenting någonsin blev smutsigt? Idag var det 18 grader kl 16.30 och jag gick i t-shirt på lunchen. Konstigt men härligt.

Så nu sitter jag här i ett nedpackat hem. Imorgon stängs det här kapitlet i vårt liv. Det har varit toppen. Jag är trött.

Nu börjar det närma sig hemresa och idag var det avskedsfika på Christians jobb. De bjöd på fin tårta med citat från ”Trollkarlen från Oz” (Dorothy i filmen kommer ju från Kansas). Alla mumsade glatt. Valter mumsade gladast.

Jag och maken går annars här och är lite vemodiga över att den här tiden i vårt liv håller på att ta slut. Gråter en liten tår både nu och då. Har redan gråtit när jag tog avsked av släktingarna i helgen efter ett underbart Thanksgivingfirande. Det är ju sällan som man så definitivt avslutar saker som vid en flytt då man inte har några tankar på att komma tillbaka.
Ja, jag vet att det blir bra och skönt att komma hem också men det känns skönt att ha en vecka i New York på hemvägen för att hinna med sig själv och alla känslor också. Vi har bestämt oss för att ta det riktigt lugnt. Så lugnt man nu kan ta det där. Lämnar Kansas fredag morgon.

Ja, vad kan man säga om denna kväll? Förutom att det var väldigt trevligt att ha barnvakt, klä sig fin, se maken i fluga, träffa fina vänner och känna sig allmänt upplyft när man lämnade bordet? Massor. Obs att hela inlägget kommer handla om man så vänta er inget annat 😉

Den lilla lilla restaurangen tar bara emot gäster som har bokat bord. Bara ett bord är bokat åt gången så man är ensamma om kockens uppmärksamhet vilket gör att allt hela tiden kom in i rätt tid och alldeles nytillrett. Det fanns inte tillstymmelse till dörrskylt om att det låg där det låg vilket förklarades av kocken med att hon inte ville att gästerna skulle bli störda när hon ändå inte kan ta gäster på dörren. Man kunde dessutom bara boka 9-rättersmiddag.

1. Soppa. Olika musslor, vårlök, champinjoner och en ljuvlig buljong. Förmodligen många fler ingredienser i.

2. Liten uppfriskande fruktsallad. Den lilla såsen runt om var smått himmelsk. Ingefärssmak på den.

3. Skaldjurscustard med bla krabba och pumpa. Ah, gott! Älskar saker från havet. Den gula fyllningen hade konsistens som marsánkräm. Smakerna var så milda men ändå smakrika så att man bara förundrades.

4. Något annat gott, kommer inte ihåg vilken fisk. Såsen var i alla fall med mango.

‘

5. Curryfräst pilgrimsmussla på liten hög av typ friterat sötpotatisriv. God sås igen.

Det var väldigt lyxigt att få in maten till bara oss och höra hur vår nästa rätt stektes i köket. Kocken, en amerikansk kvinna i 35-ärsåldern var en härlig påminnelse till mig att man aldrig kan veta något om dem bara via utseendet. Man behöver ju den påminnelsen ibland. Kortklippt självlockigt hår, heltatuerad arm (sleeve), keps, kockjacka+byxor och lagom diskret. Var kock skolad i det franska köket som efter flera år som kock på annan restaurang tröttnat på bristen på konstnärlig frihet och som sedan startat cateringverksamhet. Verkade spela poker där vinstpotten ibland användes till att gå till denna restaurang då annan ägare hade den. Hon hade sedan blivit uppringd och erbjuden att köpa den. Hon var glad att hon fått möjligheten. Vi också.

6. Den här lilla rätten ser inte så mycket ut för världen men fick mina smaklökar att göra glädjehopp. Kan inte ens bekriva hur höga. Hade jag haft läggningen att gråta för att något är så gott så hade rätten kvalat in direkt i den kategorin. Lax på toppen, avokado i mitten och en seg riskaka med sesamfrön. Rätten skulle ätas med tuggor som fick in alla smakerna; lax med sting i som mildrades av med avokadon och fick spänst i tuggmotståndet från botten.

7. Pre-efterrätt som en brygga mellan maten och efterrätten. Anka, svamp och en liten sky med brunt socker. Oväntat, gott och unikt.

8. Blåbärs- och citronsorbet. Enkelt, uppfriskande och gott.

Rätt 9 kom vi aldrig på vad det var. Kanske någon av böntallrikarna som kom in innan förrätten.

Vad kan man lära sig av en sån här matkväll? Mat är gott och gör människor lyckliga och det är något att lägga pengar på eftersom det är helt oskadligt samtidigt som det ger minnen för lång tid .  Ett bra sätt att umgås också. Jag förväntar mig dock inget liknande på lång tid framöver utan ser istället fram emot svärmors oslagbara svenska mat.

Om jag har fler tankar om kvällen? Ja det skulle i så fall vara att vi aldrig tidigare i livet lagt så mycket dricks…