kansasfamiljen

Vid något tidigare tillfälle har jag nämnt att vi skickat brev till släktingar som ingen i Sverige haft någon kontakt med på en väldigt massa år. Vi hade med en handskriven adress till ett par i 90-årsåldern när vi kom hit och utifrån det började sökandet.  Internet är fantastiskt. Det visade sig att de äldre hade dött just i år men att det fanns yngre släktingar vid liv och dem kunde vi hitta efter lite googlande. Första breven blev handskrivet till två bröder i 60-årsåldern (svårt att hitta digitala adresser) och sedan var hitta-släkt-karusellen igång. Man hade ju velat se familjernas miner när brevet dök upp i brevlådan. Vi fick så rara brev och telefonsamtal tillbaka. Det visade sig att en av döttrarna (född -78) hade släktforskat under flera år och kartlagt släkten ända till 1600-talet. Dock hade hon inte kunnat söka till nutid pga sekretess av något slag. De var överlyckliga, men på ett dämpat något oamerikanskt sätt (inte ”Oh My God” som i husrenoveringsserierna tack och lov). Kanske är det deras svenska gener som sätter lite spår?

Igår träffade vi dem i alla fall här i en park. 3 generationer släktingar på Christians sida. De var så rara. Vi fick översätta några brev som var skickade på 50-talet från Sverige till USA. Det var mycket om vädret, sådden, vädret, krämpor och vädret igen. De skrattade gott och sa att väderintresset definitivt gått i släkten. Deras bekanta hade också frågat om det verkligen är sant att svenskar dricker kaffe hela tiden som det görs i Mobergs Utvandrarna och Stieg Larssons trilogi. Efter att vi föreslagit att vi skulle äta tårta och dricka kaffe i en park kunde detta bekräftas.

Liten utvikning: Jag var på garagesale i lördags och letade då bla termos inför parktillfället. Någon frågade vad jag skulle ha termosen till (kall eller varm dryck) och efter svar att den skulle användas till varmt kaffe fick jag bara något svagt mumlande svar att man inte dricker varmt kaffe på sommaren… Ja ja.

Jag tänkte dela med mig av amerikanska husmorstips som jag råkar snubbla över, bara för att det är kul. Om någon testar dem kan ni väl höra av er om de fungerar.Nummer 1: Om man får tuggummi i håret skall man smeta in jordnötssmör som på något sätt gör så att man inte skall behöva klippa av håret. Det skall vara sorten utan bitar i 🙂

Vi skulle förresten gärna vilja se sköldpaddor på riktigt och frågade därför i turistinformationen var de finns. Damen kunde inte komma på något bra ställe men sa att ”de finns överallt när man inte vill se dem” (hon menade att de dyker upp i trafiken). Så nu går vi här hemma och önskar för fullt att vi inte skall se några. Hoppas att det kommer funka.

Det är förresten varmt och gott här för er som undrar, 32 grader i dag med liksom typ senaste veckorna. Tack alla ni som svarat på enkäten. Jag fortsätter peppra på med bloggen.

Så har vi då klarat av födelsedag nr 2. Den här krävde lite mer än min. Antonia hade laddat rejält för att få fiska i fiskdammen och äta godis trots att det inte var lördag. Hon tyckte också att vi kunde börja äta tårta redan på morgonen och skulle förmodligen gärna fortsatt med det hela dagen. Redan kl 10.30 var hon utmattad (brukar somna framåt 16) och somnade i bilen på väg till mataffären. Jag hade inget val utan fick lägga henne i kundvagnen med Valter sittandes uppe i lilla barnfacket… Lite trixigt att få plats med maten också. De hjälpsamma människorna i kassan hjälpte mig sedan både att få upp maten på bandet, packa ner den i påsar och sedan följa mig med en separat kundvagn med mina saker ut till bilen så att jag kunde köra bara barnen. Antonia sov sig igenom allt. Det är ju svårt att inte bli smått igenkänd i sin lokala mataffär efter en sådan handling.

På kvällen hade vi sedan kalas med grannarna. Vi bjöd på lax i ugn och potatismos, det var ungefär så svenskt vi kunde komma på utan att fundera för mycket. Alla (inkl de vuxna) fick napp i fiskdammen och barnen hoppade sedan runt i Valters spjälsäng bland 25 uppblåsta ballonger och var mycket nöjda. Antonia fick sedan en absolut enorm nalle. Hon når upp till axeln på den. Den kommer typ kräva en egen flygbiljett hem. (Ni som vill se den kan bara skicka en kommentar eller mejl så skickar jag bilden.) Våra grannar hade haft den sittande som passagerare i framsätet på väg hem från affären och fått flera undrande och roade blickar.

Dagen idag har annars förflutit så skönt som bara en ledig lördag i maj kan göra. Gott frukostkaffe, lek i park, träning med nya cykeln för Antonia, bad i områdets pool och tittande på knasfordonsparad i stan. Det var de absolut med oväntade fordon man någonsin kan tänka sig. Det går knappt att beskriva ens. Allt på temat ”Make art- not war”. Bilar som var helt täckta med kapsyler, ett runt ufo som måste haft någon häftig motor eftersom den kunde jaga andra fordon, cyklar med hönsburar inkl levande höns, motorcyklar med två sidovagnar på samma sida och allt mellan himmel och jord därtill.  Denna bilden ger er kanske en bild av fantasirikedomen. Kul och galet.

Sedan sist har jag även hunnit med att vara på foccatiabakningskväll på ett bageri tillsammans med en kompis och hennes grupp av ”kristna mammor i Lawrence med barn i förskoleåldern”. Det gäller att vara nischad. Kom hem med typ en bärkasse foccatia i alla tänkbara variationer som glufsades i utan minsta problem.

En fråga så här på slutet som jag vill att ALLA skall svara på (funkar bra i kommentarsfältet). Ibland känner jag för att skriva lite varje dag bara för att det händer så roliga saker eller man förfasas över något vardagligt som man vill överreagera på i bloggform men det innebär ju att det blir många inlägg som man kanske inte orkar läsa. Är det bättre med lite längre inlägg typ 1 ggn/v eller är det kul att småläsa någon rad då och då? Svara ”längre” eller ”oftare”. Snälla. Tack!

Imorgon händer det något kul. Får återkomma om det.

…ja det var i alla fall så det kändes när jag äntligen skulle våga mig på ett pass på gymmet. Jag fick ju ta det som passade barnens vaken/mat/nöjdtider och det blev då ”Jam”. Valter på barnpassningen, Antonia på barngymnastiken (hon är mycket nöjd med att få hoppa studsmatta och dansa med de andra barnen) och jag i väntan på att bli något mer vältränad. (För visst är det väl något man väntar in?). Jag försökte låtsas som att jag var lugn och brukar gå på såna här ”tillställningar”. En fruktansvärt vältränad tjej i hiphopstil drog sedan igång och trots att det var första veckan för just de här rörelserna och hon därför förklarade allt noggrant har mina armar och ben aldrig rört sig mer fel. Att tänka okordinerad sprattelgubbe skulle vara för positiv beskrivning av mig. Tack och lov för dessa vänliga, glada amerikaner som skapar en härlig stämning trots konstanta felsteg. Inte ens mellan rörelserna när man i Sverige skulle gjort något typ ”jogga på stället” kunde jag stegen. Hon sa att vi skulle koppla av med några salsasteg. Jag kopplar nog genetiskt bäst av med vals kan man säga. Hennes tempo var dessutom så högt att jag inte ens hann med att veta vart jag skulle kolla för att få in åtminstone benrörelserna.

Trots allt detta gillade jag både henne för att hon var så skön och rolig utan divalater och musiken som är så långt ifrån allt jag någonsin lyssnat på. Det är bra att gå utanför sin bekvämlighetszon. Jag känner mig ganska nöjd med mig själv just nu.

Christian hälsar att han sedan igår tar hand om två sommarjobbare vars handledare åkt på annat jobbuppdrag och i övrigt försöker få igång det han skall jobba med dessa 7 månader. Han hinner dessutom med att äta sig igenom stans samtliga lunchrestauranger om han fortsätter i den här takten eftersom jobbet äter ute de flesta dagarna. Det har varit ganska lugnt på jobbfronten vilket har passat bra så här i början då det finns mycket praktiskt som behöver ordnas. Det är relativt lätt att komma in i det amerikanska samhället om man bara har visum men det är mängder med blanketter som skall fyllas i gällande det mesta man kan tänka sig.

Idag kom Valter på hur man ställer sig upp alldeles själv. Helt plötsligt stod han upp mot vår cykelkärra i vardagsrummet. Han blev nog lika förvånad som vi eftersom det hela slutade med att han landade med munnen mot däcket på väg ner mot heltäckningsmattan. I sängen var det ännu roligare att stå upp. Där kan man stå upp och smådansa tillsammans med syrran. Vi föräldrar är förstås omåttligt stolta över vår 8 månader gamla son.

Japp, efter att ha skaffat amerikanskt bankkonto, loggat in på ny bank och bankat in ytterligare en pinkod så skulle jag idag ta ut pengar för första gången i drive-thru bankomaten (ville ju testa den så klart). Stoppar något ovant in kortet i denna märkliga pryl och sedan händer ingenting. Förutom att kortet är helt borta och vägrar komma ut igen. Det var kul att ha ett amerikanskt bankkort så länge det varade. Det var inte så länge. Fick dra med hela familjen till banken igen för att ansöka om nytt. Banktjejen sa även denna gång att vi var välkomna tillbaka med alla frågor vi kan komma på. Jag sa att vi förmodligen är tillbaka nästa fredag också med nya problem…

Efter tidigare matträder i mörket avancerade vi igår till att ta saker dagtid i fullt dagsljus. Antonia har nu det allra med bedårande Barbiehus man kan tänka sig. Högre än henne själv, 3 våningar med hiss och saker som låter:  dörrklocka, äggklocka, eldstad, sång i duschen och platt-tv. Hon är mycket lycklig. Badkar, säng, soffa och annat trevlig finns men som hon säger ”-Prinsessan är inte hemma”. Tur att det är hennes födelsedag nästa vecka, kanske att någon prinsessa kan flytta in då. Jag börjar redan fundera på hur vi skall få hem huset till Sverige. Tur att man inte har allvarligare funderingar att ligga sömnlös över.

Vill bara tacka alla fina släktingar och vänner som gratulerat på alla möjliga sätt. Det värmer! Årets bästa dag på facebook måste ändå vara ens födelsedag 🙂

Eftersom vi inte har så många släktingar och vänner att fira med i krokarna så har vi firat själva  på flera trevliga sätt; började dagen med att äta frukost på ett bageri som har underbart gott bröd. Våfflorna med pekannötter gick också ner utan problem tillsammans med en latte med fint skummönster. Jag och småknottarna gick sedan på gym där Antonia idag fick prova på barngymnastiken. (Kids fit class. Visst låter det seriöst?) Hon var mycket nöjd med att både fått hoppa studsmatta, krypa i tälttunnel och prova glittrig rockring. Valtergrabben blev inlämnad på barnpassningen men verkade väldigt nöjd med det trots att Antonia inte var i närheten. Han kommer sannerligen vara redo och välförberedd för förskolan hemma i Lindö om ett år. Skumt att jag väljer att gå på gym på min egen födelsedag…

Kvällen avslutades lika trevligt med sushi och chocolate chip cookies i en trevlig park med bra klätterställning. Förmodligen var det de mumsande föräldrarna som skulle behövt klättra där men vi överlät det till Antonia. Slutet gott, allting gott. Bara två födelsedagar kvar att fira i maj.

Sådär alla svenska mammor. Jag vann i år. Jag har alltså redan blivit firad på mors dag som inföll idag 🙂 Fick sovmorgon när övriga familjen åkte till mataffären och inhandlade frukost, tårta och blommor. Antonia tyckte det bästa var att vi skulle äta tårta till frukost, det skulle hon nog kunna tänka sig varje dag. Hon tyckte det var kul att man kunde vända tårtan upp och ner också och att den fortfarande hängde kvar i taket på kartongen… I kyrkan som vi sedan gick till fick alla mammor en liten present (rosa/beige plånbok) och en film visades som uppskattning till alla mammors ansträngningar för sina familjer. Det kändes fint och väldigt amerikanskt.

Känns som det kommer bli en del matupplevelser i bloggen men det får gå. Maten är ju en stor del av landet. Testade frukost på restaurang igår tillsammans med våra mycket sympatiska koreanska grannar. Vi tänkte lite naivt att portionerna var som i Europa och beställde in både toast, crepes och pannkakor. Det gör vi inte om. French toast visade sig bestå av 3 enorma rostade/stekta smörgåsar (typ som 6 svenska) med en mindre fruktsallad ovanpå. Vi testade därför även doggybag på samma ställe. Ikväll gav vi oss på det mexikanska köket som vi inte är alls bevandrade i. Matsedeln känns närmast grekisk när man inte ens vet vad rubrikerna handlar om. God mat blev det i alla fall. Antonia tycker det är toppen att käka chips till middag och tycker vi skall äta på restaurang varje dag.

Antonia lärde Valter engelska i bilen idag. Hon har nu lärt sig säga bye bye och vågade till och med säga det till vår granne ikväll. Blir kul att se hur språkutvecklingen fortsätter.

Igår gjorde vi en första utflykt till Kansas City. Tog ca 1 timme med bilen. Vi var mycket tacksamma för GPS-funktionen i Christians telefon när vi rattade runt på de 10-filiga vägarna med avstängningar för vägarbeten. Utan GPS hade vi förmodligen snurrat runt där än. Idag hade vi till och med problem att ta oss ifrån en parkeringsplats för att vi inte hittade utfarten. Amerikaner måste gilla asfalt eftersom de tydligen försöker belägga hela landet med den. Kansas city har ca 12 miljoner invånare har vi hört så det lär bli fler besök dit. Nu blev det lite shopping och mysfika som start.

Eftermiddagen idag ägnades åt att besöka ”Wetlands” i utkanten av Lawrence. Vi hade pratat med Antonia om att vi skulle leta efter sköldpaddor och hon var mycket exalterad. Givetvis hittade vi inga utan bara en groda, men det var i alla fall en härlig naturutflykt. Christian försökte lära Antonia att säga ”sköldplatta” istället för sköldpadda. Undrar vad han menade med det?

Japp, ni läste rätt. Jag och småskruttarna har varit på gym idag. Barnen kan man lämna in på barnpassning upp till 2 timmar för 5 dollar. Så länge barnen är över 6 veckor bara. Antonia tyckte det var kul att leka på stället och Valter var också nöjd med att se lite andra leksaker. Jag fick full rundvandring på gymmet och passade sedan på att köra lite roddmaskin och en annan arm/benträningsmaskin. Under rundvandringen fick jag information om att i jacuzzin får man bara använda vit eller hudfärgad bikini (Låter snyggt) pga hälsoriskerna som tydligen finns då färgade bikinisar nuddar jacuzzivatten ”Det blir tusentals dollar i straff!” berättade gymtjejen. Eller som hon sa:
-”man kan ju vara naken också”. Jag sa att jag inte har något problem med att vara naken med tanke på att jag är svensk och det var ett gym bara för tjejer. Hon skrattade gott.

Jag kan ju inte låta bli att tänka på att det är helt lagligt att åka motorcykel utan hjälm här i delstaten men alltså straffbart att sitta i en jacuzzi iklädd svart bikini…

Annat roligt som hänt idag är att vi ägnat kvällen åt att söka väldigt långväga släktingar på nätet. Vi hittade flera med full adress och allt. Spännande faktiskt. De kommer väl få en chock när vi hör av oss. Vi får återkomma så småningom ang detta på bloggen.

Så har vi nu äntligen bestämt oss för vilken förskola Antonia skall få gå i från juni och framåt. Det har varit lite stressande att inte veta om vi skulle hitta någon alls eller hur allt skulle fungera. Listan på studiebesök kan göras ganska lång och övrig granskning desto längre… Något som jag till och med lyckades med på vägen var att boka studiebesök på en förskola i Lawrence i en annan delstat… Suck. Hur många Lawrence finns det egentligen?

Ok, här kommer lite mer detaljerad information för er som tycker det är kul: Montessoriskolan var helt underbar! Den kändes så härligt inspirerande på alla sätt. Hade dock nackdelen att det bara fanns plats halvdagar, dvs mellan 13-15.30 (inte halvdagar i en hemmamammas planering som sträcker sig från 6.00-23.00). Metodistkyrkans förskola hade stängt under sommaren. Sommaruppehåll funkar ju inte så bra för oss .  Har även varit i kontakt med språkförskolan på universitetet som alltid avsätter 1/3 av platserna till barn med annat modersmål. Hon som jag pratade med var dr i språkutveckling under barnens första år eller något likande. Det lät som en spännande miljö att vistas i men även de hade en månads sommaruppehåll. Vi besökte även en fundraising-dag som föräldrakooperativsförskolan hade. Det blev bara lite för mycket hippiekänsla för mig med fioler, öl, alternativa lekar och batikkläder. Ok, ni får känslan även om jag kanske överdriver lite. Jag bokade inget studiebesök efter att ha varit på den dagen…

Till slut fick jag reda på att Kansas University har en egen vanlig förskola med plats för 290 barn(!). 37 förskolelärare+ extraknäckande studenter och volontärer. Varit på studiebesök och allt verkar toppen. Antonia ville börja med en gång. Organiserat, trevligt, fin utegård, bra tider och vana vid barn som inte pratar engelska. Vi har nu börjat ansökningsprocessen och hoppas kunna ta oss igenom den på något sätt utan ytterligare läkarbesök för Antonia. Mycket underskrifter krävs. Hur många som helst. Om jag säger att det behövs en särskild för att personalen skall få smörja in henne med solkräm så kanske ni förstår detaljnivån.

http://www.hilltop.ku.edu/

Härlig söndag idag. Vi försöker hitta oss en kyrka som passar. Utbudet är oändligt. Det finns hur många kyrkor som helst och det verkar dessutom som de flesta har två morgongudstjänster vilket kan passa bra för den morgontidiga barnfamiljen. I kyrkan vi var idag fanns det en stund som hette ”Moments of silence”. Valter är dålig på att läsa engelska. Han passade vid detta finkänsliga, tysta och tankfulla ögonblick på att demonstrera hur svenska bebisar kan göra ett ljud som låter som något mellan rytande och morrande. Inte många i närheten av våra bänkrader hade nog sina hjärtan och tankar riktade mot Gud i just det ögonblicket även om vi fick många glada leenden…

Barnpassningen är förresten jättefin i de kyrkor vi varit i. Man kan helt enkelt lämna in barnet från nyfödd till 6 års ålder. (Man hämtar alltså ut det lagom till skolan börjar. Nej jag skojar bara.) Föräldern får sedan en sökare som blinkar till om något händer barnet. Sverige känns som stenåldern på just det området. Massor av leksaker på härligt heltäckningsmattstäckta golv under fröknarnas vakande ögon. Antonia och Valter kommer ha härliga söndagar. Vi också.

Idag på eftermiddagen begav vi oss av på cykeltur hela familjen. 10 min cykeltur hemifrån ligger ett friluftsområde som sträcker sig till en sjö där det även finns en marina. Det var härligt att cykla igen och barnen skrattade av glädje när Christian körde snabbt över betongblocksskarvarna i cykelbanan. Vi tog vår lilla picknic med utsikt över vattenskotrarna på sjön och cyklade sedan mycket nöjda hem. Tyvärr hann regnet ikapp oss på hemvägen med det var ändå toppen. Det åskar nästan dagligen av mullrande sommaråskväder. Senaste dagarna har det varit 27-33 grader så vi har full sommarkänsla.

Små roliga saker jag sett sedan igår:

1. En drive-thru bank med typ 4 filer. Varför har jag aldrig insett behovet av det förut?
2. Vattenavrinningsställen från vägen som är stora nog att kunna skölja bort en mindre hund om det skulle regna rejält. Öppningar som är 70 gånger 25 cm höga och utan galler… Det blir ingen hund för oss i Kansas. Man vill ju inte se den försvinna i ett avlopp.
3. En ödla. Det finns alltså ödlor här också. Den var utanför grannens dörr. 6 cm lång. Berättade inspirerat för Antonia om den lilla ödlan men hoppas innerligt att den förstår att hålla sig härifrån. (Jag tänkte på dig Jenny när jag såg den)

Som avslutning idag måste berättas att det nu finns en låst gallergrind så att man inte kan komma fram till mattcontainern. Man kan ju inte låta bli att undra om någon såg oss i alla fall.

Tack alla för trevliga kommentarer och vanliga mejl om bloggen (tar tacksamt emot fler). Kul att veta att någon läser den!