kansasfamiljen

Det är ju viktigt att äta nyttigt, även när man befinner sig i USA. Vi försöker motverka snabbmatskulturen genom att äta hamburgare och pommes frites långsamt. Vi tycker det fungerar ganska bra faktiskt, framförallt med tanke på att matsituationen med två småbarn ändå inte går så snabbt. Hemma försöker vi också äta ganska bra. Frukt är ju bra. Och Philadelphiaost.

Trevlig helg till er alla!

Ps1: Idag har Antonia och Valter fått sin första kusin! En flicka. Ds1.

Ps2: Det är svårt att sluta prata om vädret men igår slogs alla värmerekord… 44 grader kl 19 på kvällen Ds2.

Japp, idag var det dags. Christian klarade sitt körkort förra veckan men då saknades det fortfarande någon blankett för att jag skulle få göra provet. Så, med barnvaktningen ordnad gav jag mig iväg 6.20 imorse. Den självklara tiden om man vill då något gjort 🙂 Faktum är att man inte kan boka tid för teori eller körprov så det är bara att åka dit och köa. 13 före mig i kö när jag är framme, det kändes som typ 10 för mycket. När klockan är 7.05 och stället har öppnat är det ca 25 efter mig i kö och då kändes det helt ok att bara ha 13 före. När jag sedan köat ca 1 timme och står näst längst fram i kön så får hela stället dataproblem. Man kan säga att det blev lite tung stämning där inne då, framförallt i bakre delen av kön som ändå skulle behöva köa mer än 2 timmar. Tursamt nog blev datorhaveriet bara 2o min långt.

3 personer jobbar sedan vid en lång disk där man får registrera alla papper, pass, tillstånd etc som skall finnas med. (De frågade hur mycket man väger, visst är det lite konstigt?) Lustigt också att behöva säga att man inte vet hur lång man är i fot. När jag väg var registrerad fick jag sätta mig vid en dator  2 m från disken och göra teoriprovet och när väl det var avklarat så gick samma person som jag registrerat mig hos med mig ut för att göra körprovet. Det innebar att det bara var max 2 personal kvar i lokalen att fortsätta registrera övriga kön. Körningen tog ca 15 min och var seriöst noggrann. Alla hade sagt hur lätt det är att ta körkort här men det var faktiskt inte känslan man hade där. Allt är ju lätt när man kan det kan man däremot säga. Det gick alltså bra. Nu kan jag andas ut igen och ägna kvällarna åt att titta på nya favoritprogrammet ”Propertybrothers”.

Ikväll firade vi med kvällsfika på McDonalds.

Hade hört att det skulle finnas fint lekrum där men det var tydligen på något annat ställe. I alla fall så fikade vi gott och hade det mysigt. På vägen hem i bilen frågade jag Antonia om hon ville att vi skulle åka ut någon mer kväll efter middagen och fika och ha det mysigt. Vad tror ni hon säger?

-”Nej, det behövs inte”. Ja, ibland blir man mållös.

Vi njuter förresten av värmen. 37 grader kl 19.30 känns skönt. (Fia, det är helt underbart att inte behöva tänka på varma praktiska kläder eller något annat i den vägen).

Jo, förskolan som ställde in picknicken pga väderprognosen tänkte rätt. Det blev varmt idag. 104 grader F = 40 grader C. Puh!

Detta är verkligen landet där man skulle kunna pyssla sig igenom varenda dag, förmodligen smått pyssla ihjäl sig. Jag pysslar ingenting men det är ju ändå kul att kolla på alla saker som finns i affärerna 🙂 Jag och Valter tog en runda på affären Hobby Lobby. Det är ett varuhus ungefär med allt i mängder. Dockhus, dörrskyltar, tygblommor, ramar, oasis, tyger, keramik etc. En gång med saker att hänga i julgranen, och då är det juni nu. Kan bara tänka mig hur det blir närmare jul.

Annat som är stort är scrapbooking. Det fanns två gångar (!) med bara fina papper. Helt tokigt.

Vi har annars spenderat helgen med att vara hembjudna till trevliga människor, blivit bjudna på god mat och varit på barnpoolkalas. Fint helgnöje. Antonia vill inte ens gå hem när det är dags, men såklart är det kul att leka med andra flickor som också har prinsessor som en del av vardagen. Alla vi träffat den här helgen har haft små döttrar under 5 år vilket är toppen. Känns lite trist att inte kunna bjuda tillbaka dem hem till oss eftersom lägenheten känns lite liten för det, men vi får komma på någon lösning på det.

Morgondagens planerade knytispicknick med förskolan har blivit inställd av en anledning som aldrig skulle inträffa i Sverige. Det skall bli för varmt! Väderprognosen säger att det skall bli över 100 grader F (38 grader C)… Så kan det vara.

Hoppas att ni alla haft en skön midsommar!

Nu börjar värmen komma kan man säga. Puh! Det är som att gå ut i en varm vägg när man lämnar lägenheten. Idag var det 97 grader Farenheit (36 grader C) även på kvällen. Antonias förskola låter inte barnen leka utomhus om det är över 95 grader F utan de får då leka i stora korridorer inomhus som delas av med mjuka väggar till mindre rum. De hade framme tunnlar att krypa i, bollar och en massa annat skoj så det verkar inte direkt gå någon nöd på dem.

Valter kanske inte uppskattar värmen i bilen helt men han vänjer sig nog han också. Tyget i bilstolen blir varmt att sitta på när bilen stått i solen ett tag…

…kan sluka det mesta. Helt skum pryl om någon frågar mig. Sitter i ena diskhon och kan slurka upp potatisskal och det mesta annat i matväg. En dag när jag skalade potatisar försvann en potatis ner i hålet och då var potatisen i bakpotatisstorlek! Då fick jag upp den.

Det gick inte lika bra idag med kvällens kokta rödbetor (köpta på farmers market). En studsade iväg när den skulle skalas och så var den borta. För alltid. Jag får nog akta mig för den där prylen i fortsättningen. Också.

Japp, det går alltså att fira midsommar även här i Kansas, även om man får nöja sig med att det hamnar någon vecka fel. Igår bar det av med familjen och Christians kollega Christian Ridmark (inte helt praktiskt att de har samma förnamn…) till den lilla orten Lindsborg 25 mil bort. Staden kallar sig ”little Sweden” och i stort sett alla av de 2300 invånarna har svenskt påbrå. Så det blev ringdans, fika, dans av folkdanslag och blomsterkrans i håret. C & C passade på att äta den typiskt svenska lunchen ”viking på pinne” vilken bestod av köttbullar och rågbrödskuber på spett, doppade i pannkakssmet. Jag tog ”meatball sandwich” och såg rödbetssalladen och den klassiska smörgåsen framför mig. Detta var vad jag fick:

Så vad har jag lärt mig av detta? Att vad man än försöker äta så slutar det med att man äter en hamburgare 🙂

För att locka de något yngre invånarna att fortsätta fira sitt svenska ursprung så hade de i år börjat med en kubbturnering. Vi fick spela några matcher mot olika folk och det slutade med att vi vann varje gång. Tur såklart men ändå trevligt. De tyckte det var kul att spela mot äkta svenskar.

http://www.lindsborgcity.org/ Här kan ni kolla mer på staden om ni är nyfikna.

Allt är bara bra annars. Idag firar vi fars dag och Christian har fått fint kort som Antonia gjort på förskolan. Antonia har nu varit med klassen till poolen i stan och jag och Valter fick hänga med på ett hörn.

Det blir en del ny mat att prova och för de som känner oss lite mer vet att Christian alltid vill smaka nya landstypiska saker. Jag brukar tycka att det räcker att smaka lite grann av hans mat (förutom i Kina där grodgrytan C köpte inte lockade det minsta…). I helgen var vi på bondens marknad och åt lördagfrukost, det var väldigt trevligt. Massor av blommor, grönsaker, frukter, hembakt, honung och allt annat i denna kategori. Det blev ett svårt val mellan sconessorterna men det blev till slut med hallon/persika. Den sconsen gjorde ingen ledsen. Christian gav sig på bästsäljaren donut med söt glasyr med bacon. Något oväntad kombination kan tyckas men helt ok.

Senare under dagen gavs tillfälle att äta grillad kalkonklubba. C frågade då efter den minsta som han fick köpa för halva priset (21 kr) för att den var så liten… Tillräckligt stor för en svensk mage 🙂

Antonias första vecka på förskolan Hilltop närmar sig sitt slut. Det är mycket nytt att lära sig när man inte är van vid rutinerna och inte riktigt hänger med i vad som sägs men på det stora hela har det gått mycket bra. Hon har fått en bästa kompis som heter Sofia och alla de andra småknattarna med mer eller mindre konstiga namn är också jättesnälla mot henne. De berättar för mig när jag kommer hur de försökt vara extra snälla mot henne, ex hållit hennes hand då hon varit ledsen. Eftersom hon tidigare nästan vant sig av med tuppluren efter lunch blir det nu återgång till låååååång tupplur. 3 tim. För de andra alltså… Antonia får läsa bok när hon vaknar efter ca 1 timme och är mycket nöjd med det. Vid  läggdags läggs små madrasser ut i klassrummet och sedan har varje barn sin egen filt. Innan dess får alla barnen borsta tänderna själva. Väldigt bra sätt att få in en extra tandborstgång på dagen. Antonia äter som alltid bra och när jag igår frågade vad de ätit sken hon upp och sa ”chips!”. Det visade sig att de fått tortillachips med hummus till mellis. Jag hade också gillat det.

Inför nästa veckas utflykt till poolen har vi köpt en extra barnstol. Det är inget skolan står för utan alla föräldrar tar med egen barnstol de dagar det är utflykt. Detta innebär i praktiken att det utanför skolan står upp till 40 bilstolar på morgonen. Jag skulle kunna tipsa dem om bättre/enklare sätt att göra det på för att slippa allt monterande, men jag anpassar mig istället 🙂 Denna veckan fick de springa i vattenspridare en dag och idag skulle det bli utflykt till ett fält dit de skulle ta med en massa bollar för att leka med. Minst en utflykt per vecka under sommaren kommer det bli.

Förskolan är stor, dyr, jättefin och tillhör universitetet. 290 barn och 37 heltidsanställda förskollärare. http://www.hilltop.ku.edu/  Till det kommer extralärare och studenter som behöver göra en del praktik på sina utbildningar. I Antonias grupp på 14 barn finns det 2 lärare och ibland en extrahjälp. Alla barnen är lika gamla, födda samma halvår.

Språket går framåt tycker vi. Hon plockar upp ord här och där och frågar om vad saker heter. Veckans ordförråd är nog bye, thank you, pink, dog, candy och more. I stort sett de ord en 3-åring och hennes föräldrar tycker är viktiga.

Trevlig helg på er alla!

Litet tillägg på kvällskvisten: Det första en lycklig Antonia sa när jag hämtade henne idag var ”idag har jag inte varit ledsen”. Fröknarna berättade hur glad hon varit och själv berättade hon hur hon pratat engelska. Tyvärr kunde hon inte berätta vad hon sagt.

Måste bara säga det med en gång: alla ni som någonsin får möjlighet att gå på rodeo. Gå! Så fruktansvärt roligt på alla sätt.

Helgen har tillbringats hos Christians släktingar som har tagit hand om oss på bästa sätt. Helgen var rodeoförbundets 75-års jubileum så det var verkligen mycket av allt. Parad med hundratals hästar på dagen genom stadens gator (ok, läs bygatans affärsstråk modell mindre då den har 2400 inv.). Utklädda, uppklädda, vattenpistolsbeväpnade, propagerande, jubilerande, godiskastande och allmänt informerande gruppen gjorde allt för att väcka intresse och få applåder. Budwiser som var årets sponsor ledde paraden med sitt tydligen välkända hästspann som var mycket vackert. Alla här känner till det och nu gör vi det också.

Kvällens rodeo började i kvällningen och fortsatte till mörkrets inbrott. Tror det var 7 olika grenar som avverkades och däremellan var det en rodeoclown som underhöll publiken. Han var faktiskt rolig och kunde rida fantastiskt. Allt är så otroligt amerikansk, såklart. Patriotisk nationalsång stående i början, bön för de tävlande att de inte skulle skada sig (och den bönen kunde sannerligen behövas…) av speakern och cowboyhattar på både ung och gammal. Stetson är märket som gäller utan tvekan och till det skall det vara mellanmörka Wranglerjeans. Lördagkvällen hade dessutom temat ”tough enough to wear pink” till stöd för bröstcanserforskning så det var många rosa skjortor i folkhavet. Vi blev dessutom uppropade i högtalarna och beskrivna som Larrys släktingar från Sverige. Alla kände Larry eftersom han suttit i ledningsgruppen för detta över 20 år. 6000 människor applåderade glatt över att ha så långväga gäster. Clownen passade på att fråga oss om det var landet där kvinnorna inte rakar sig under armarna… C fann sig tursamt nog väldigt snabbt och ropade att det nog var Tyskland han menade 🙂

De som tävlade var professionella ryttare och det kunde nog behövas en del träning för att klara av de där sakerna. Känner mig inte alls lika förvånad längre över att folk åker utan hjälm i trafiken när de frivilligt kastar sig ut på hästryggar och jagar kalvar som skall bindas på olika sätt utan minsta skydd. Trafiken är nog rena barnleken jämfört med kalvjakten. Det var så kul grenar och allt hände så snabbt så man aldrig hann få tråkigt. (Här är en liten film där man får smakprov på hur det var  http://www.flinthillsrodeo.com/) På slutet fick dessutom alla 12-14-åringar komma in på arenan och sedan släpptes 3 kalvar ut med var sin post-it papp på rumpan. Sedan var det vara för tonåringarna att jaga kalvarna tills någon fick tag i lapparna. Hysteriskt roligt att se på. Helt osannolikt att det bara finns. Antonia lyckade få tag på en liten lasso för barn, det kastades till publiken, så nu kan hon eller jag använda den på dagarna då vi behöver fånga in Valter som kryper allt snabbare.

Idag fick vi rundtur på ägorna, det tog 1,5 timme med bil. 750 kor och oändliga marker. Har lärt mig massor om djurhållning och hur man driver en ranch, inget jag skall satsa på men ändå väldigt intressant. 56 km2 stor yta har jag nu räknat ut. Det är sannerligen ett helt annat liv än det vi själva lever. Till lunch brev vi sedan serverade bog som var rökt 10 timmar. Gott är en underdrift.

Tack alla ni som skickar kommentarer både här och på mejlet, det är roligt med lite respons.