kansasfamiljen

Maken, den tidigare så hälsosamme, har nu svullat ut i amerikanska matvanor så till den grad att vatten inte längre duger till lunch eller middag… Alla bilderna tagna under augusti. (Jo, han pratar om att han vill motionera mera 🙂

Vad jag själv dricker? Pink lemonade (som finns med på sista bilden).

Bara en fundering. Lugnar en sån här skylt på en restaurangs badrum någon? Tvättar inte de anställda händerna utan en sån här påbudsskylt?

Idag har vi träffat släkten igen, denna gång på dop av lilla fröken Morgan. Givetvis bedårande klädd i vit klänning som mormor Linda sytt. Dopet var i en katolsk kyrka och där fanns många intressanta saker tyckte Antonia, bla den lilla inbyggda pallen för knäfall som fanns i alla bänkar. Den användes flitigt (av Antonia till att stå på knä och av Valter för att testa konstruktionen…). Så flitigt att hon till slut blev lite trött.

Antonia förklarade sedan för mig att det var Jesus som döpt Morgan. Ja, tänk om man träffat på honom här i Kansas:) Fick förklara att det faktiskt inte var Jesus utan en präst som arbetar i kyrkan och har Jesus som chef. Svårt att förklara någon osynlig för en treåring.

Här är fina släkten, Marla i röd klänning (Christians tredjekusin) med maken Kip brevid som håller Evan (snart 4 år och Antonias pyssling. Många släktled här). Gudföräldrarna håller Morgan (kan vara både flick- och pojknamn här) och sin egen son.

Igår tog Valter sitt första steg. Han testade enstegsvarianten 3 gånger. Får se när han kommer på att man kan ta mer än ett steg i taget. Antonia konstaterade glatt att ”nu kan alla i familjen gå”.  Sant.

…skulle ha lite att jobba med här. Vad sägs om den här? Vilken siffra resulterar den i?

Man kunde ha det betydligt sämre en vanlig fredagkväll. Vindruvsplockning är inte det vi brukar göra men skulle definitivt kunna göra lite oftare. Tyvärr är det bara 2 veckor kvar på säsongen och 2 av de 25 sorterna som vingården odlade var nu så söta och mogna att man fått klä rankorna i tunna nät för att inte bjuda fåglarna på objudet storkalas. Vi plockade bara av 3 sorter och lyckades begränsa oss till några kilo… Antonia kanske smög in en eller annan klase under tiden men det får man räkna med vid självplock.

På väg hem från poolen gick vi längs den lilla bäcken så att Antonia skulle få kasta stenar. Då fick Christian syn på en pytteliten vild sköldpadda. Den var så fin. Skölden mätte säkert inte mer än 9 cm och de små benen sprattlade så gulligt i vattnet. Antonia sa att det var en bebissköldpadda och jag tror nog att hon hade rätt. Jag är lycklig.

Farmor och farfar är här och det i kombination med en fantastisk nalleaffär gör att barnen i år kommer få årets sötaste julklapp. Antonia har därför redan börjat prata om att tomten skall lägga Kajsa (hennes nalles namn, självklart registrerat online så att hon kan spela spel med sin egen nalle på datorn) under granen. Det kan bli en lång väntan till julafton just i år.

Börja med att välja vilken sorts nalle du vill ha. Fyllda ex syns på väggen men man plockar bara en tom nallekropp.

Välj kläder som din nalle skall bära.

Välj skor till din nalle.

Hjälp nalle att få en lagom mjuk och kramgo kropp. Barnen fick själva trampa på pedalen som sprutade in nallefyllning.

Hämta ett hjärta. Håll det mot din panna så att nalle blir klok, håll det mot dina armar så att den skall gå många kramar, gnugga det mot armbågarna så att det skall få en härlig humor, gnugga det mot magen så att hon alltid skall vara mätt, pussa det så att hon skall få många pussar och håll det mot ditt hjärta för att få slagen att börja slå. Gör sedan en vacker piruett som en ballerina så att hon blir lekfull. Efter detta stoppades det lilla tyghjärtat högtidligt in i kroppen av Antonia innan kroppen syddes igen i ryggen.

Påklädning.

Registrering för att få födelsebevis.

Klart!

Idag var vi på cirkus med Linda och Larry. Antonia satt med skräckblandad förtjusning och kollade på framträdandena av Ringling Brothers and Barnum and Baily Circus (nej, inte det kortaste namnet…) Hon gillade clownerna och hundarna bäst. Själv var jag mest fascinerad av personerna som åkte motorcykel samtidigt i denna järnbur. 3 motorcyklar i rasande fart samtidigt!!! Öronbedövande dån som ackompanjemang. Upp och ner. Kan nog ana att de övat en hel del 🙂

Passar det att berätta här att jag håller på att köpa en el-moped som går i 45 km/tim? Det verkar inte futtigt i sammanhanget va? Tror nog att jag får klara med både utan dånet, avgaserna, konståkandet och framförallt… applåderna. Men så skall jag ju bara åka till jobbet 🙂

Detta landet gillar verkligen rabattkuponger och nu märker jag att jag tydligen har börjat anpassa mig till det. Det dimper ner en bunt kuponger i brevfacket varje vecka på allt från fika till skumgummimadrasser. Denna verklighet slog mig igår när svärföräldrarna skulle gå in i en affär och jag tryckte tre kuponger i deras händer innan de fick lämna bilen 🙂 (Sen var det ju inte så att de hade något emot det eftersom det gav rabatt.) Jag har till och med skaffat ett kupongfodral i dragspelsvariant likt andra amerikanska hemmamödrar… vart skall detta sluta?