kansasfamiljen


Tacksamhet
november 16, 2012, 7:18 e m
Filed under: Uncategorized

Ja, det finns såklart många saker som jag är tacksam över nu när man mentalt börjar knyta ihop Kansastiden. Hur många som helst. Tänk att man fått möjligheten att flytta hit och vara föräldraledig samtidigt, Att C fick möjligheten att jobba här, att allt har fungerat så bra med boende, förskola, jobb, vänner, kyrka, språkanpassning och livet i stort. Att vi fått så fina grannar som även blivit våra vänner.

En sak som jag varit med i är en mammagrupp som heter MOPS (Mothers of preschoolers). Har inte skrivit så mycket om den tidigare. Det är kristna mammor som har barn i åldrarna upp till 6 år som är målgruppen. Tydligen är det många som vill vara med, men jag kom med innan höstgruppen blev full. 36 mammor med massor av barn träffas varannan tisdag och antingen lyssnar på något litet föredrag, pysslar eller gör något annat. 20 barnvakter tar hand om barnen under tiden (2h) så att vi mammor får lite avkoppling. De mammor som har 3 barn och inget barn som går på förskola tror jag har gruppen som en ren överlevnadsstrategi. Det hade jag haft i alla fall.

Allt är så extremt organiserat vilket passar någon som mig. Man lämnar in sitt barn till barnvakten (samma varje gång) och får ett färdigtryckt klistermärke med namn, önskemål och vilken sökare jag nås på. Sen plockar man med en sökare och sätter sig sedan och äter frukost i godan ro eftersom man vet att barnen har det bra. Alla har redan i augusti fått skriva i när man tar med fika under året och sen har alla fått en personlig kylskåpsmagnet där varje gångs tema står och där det påminns om när man själv skall ta med olika saker. Tänk att hålla reda på alla de trådarna.

Varje gång sitter man med samma 8 personer så att man lär känna dem bättre (och alla har namnlappar eftersom vi krasst nog vet att vi inte kommer komma ihåg varandras namn) och på slutet har vi en liten diskussionsgrupp som består av 8 andra personer. Allt för att lära känna ännu fler. Alla nya har dessutom en ”fadder” första terminen man är med. Nice. Det skänks saker hela tiden till centret för ensamma mammor (finns en kartong att lämna saker till dem i varje gång) och i år samlas det in hotellhygienartiklar som skall ges i julklapp till stadens hemlösa. Det är en väldigt aktiv grupp, finns ca 1-2 organiserade saker/vecka att delta i om man så önskar.

Eftersom vi snart skall fira thanksgiving så var förra gångens tema tacksamhet. En av tjejerna berättade att hennes man fått cancerdiagnos för ett år sedan då deras minsta barn var bara 2 månader och hur det senaste året varit. Hon beskrev hur svårt det varit och hur varje dag verkligen inte varit fyllt av tacksamhet, mest av andra jobbiga känslor. Så här i efterhand (behandlingarna har gått bra och allt pekar åt rätt håll för hans tillfrisknande) kan hon känna tacksamhet över att det ändå var en sorts cancer som kunnat behandlas och att de orkat hålla ut detta året. Hon uttryckte också stor tacksamhet över all hjälp de fått, ibland även från oväntat håll som nya okända grannar. Vi grät allihop förstås, av tacksamhet och för att vi själva blev påminda om hur mycket vi har att vara tacksamma över. Efteråt när jag pratade med henne kände jag stor tacksamhet över att i alla fall några människor överlever cancer och att deras barn får ha sin pappa kvar när de växer upp.

Några har frågat vad jag kommer sakna när jag kommer hem till Sverige så här kommer några saker som jag är tacksam över att fått ha som vardag under en del av mitt liv (utan rangordning skall kanske tilläggas):

Lättpratade, positiva människor. En mycket generös inställning till att bjuda på sitt sällskap och sin tid, trevlig leende butikspersonal, breda parkeringsplatser, stort utbud av prylar och aktiviteter, varmt torrt väder utan behov av överdragskläder/extrakläder, god onyttig snabbmat, god coffeecreamer, tid att vara mycket med familjen, härliga semestrar, en mycket bra kyrka och att barnen inte varit ständigt förkyla.

Förhoppningsvis kommer en del av sakerna finnas i Sverige också. Det känns bra att åka hem också. Jag ser verkligen fram emot att träffa våra vänner och släktingar. Det skall bli väldigt kul att börja jobba också.

Ikväll blir det knytismiddag med MOPS-mammorna vilket nog är sista gången jag träffar de flesta av dem. Jag har förberett baconlindade dadlar med mandel. Förhoppningsvis gillas det (annars får vi äta upp dem själva, som vi fick göra med de 35 chokladbollarna vi försökte bjuda på i ett annan sammanhang. Synd om oss…)

Här kommer lite resultat av hur det gick: dadlarna gjorde succé och receptet skrevs av på servetter och efterfrågades vilt. (Skön känsla efter chokladbollsmissen.) Har nu provätit flera av rätterna som äts på Thanksgiving vilket var väldigt gott. Sötaste rätten var definitivt dessa cupcakes som får avsluta dessa tacksamma rader. Tacksam även för goda kakor alltså 🙂

Annonser

1 kommentar so far
Lämna en kommentar

Och jag är tacksam att min bror Claes kom över till er, och att ni finns, för ni betyder så mycket för mig.
Och jag är tacksam för en hel massa saker som finns runt mig också. Make, barn och barnbarn, nära och kära. Det ger livet en extra mening.

Kram från Florence

Kommentar av Florence




Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s



%d bloggare gillar detta: